Yoga......en livsstil ?

Yogan tog mig med storm. Inget jag hade förväntat mig. Jag tänkte det kunde vara bra för mig eftersom jag är så splittrad och extrovert.......så rätt jag hade :)

Oväntat i-landsproblem ....

Bilen pajade mitt i natten . Första gången det hänt sen jag skilde mig. Brukade bara ringa min man och be honom hämta mig och så var den saken ur världen. Men nu bor han fyra timmars bilfärd bort. Vem kunde jag ringa nu? Mitt i natten? Och inte kunde jag väl bara lämna bilen mitt på vägen?  Hur gör man?

...jag ringde mitt ex och frågade. 

Det blev till att ringa bärgningsbil, försäkringsbolaget och taxi. Ja, killen i bärgningsbilen fick ringa taxi eftersom min telefon hade hunnit balla ur och efter att han hämtat sig från värsta skrattanfallet när jag förtvivlat utbrustit: 

-  Jag kan ju inte ens ta en taxi för jag har inga pengar. Jag har bara kort.....

Skitkul..det är faktiskt över 20 år sen jag åkte taxi....

Reflektion....

Jag och en kollega satt hemma hos mig och samtalade om tillvaron igår kväll. Om hur härligare livet blir om vi vågar möta våra rädslor istället för att backa för dem. Vi talade om kulturer, religioner och om människosyn. Ett sådant där sällsynt gott samtal som känns befriande och utvecklande på samma gång.
Och idag var jag på utbildning till samtalsledare i reflektion. Vi hade en mycket intressant och givande föreläsning som väckte mycket tankar och som påminde om samtalet under gårdagskvällen.
Vi fick lära oss att vår självbild påverkas av de människor vi umgås med, våra värderingar och den kultur vi befinner oss i.
Vår föreläsare uppmuntrade oss att läsa mycket och att umgås med människor som får oss att tänka, reflektera om vi vill förbättra vår självbild.
En god självbild visar sig nämligen i att vi har en benägenhet att tala gott om andra och skitsnack avslöjar alltså att du har en dålig självbild.....hm...tål att tänka på

Att våga vara människa....

"Det är farligt att leva...man kan faktiskt dö"
Lena Olin tror jag det var som hade den repliken i en film.

Vad värre är .....tänker jag.....en kan faktiskt glömma vad det är att leva.....glömma vad det är att vara människa......vad det är att tänka, reflektera, reagera och agera.

De som gör det blir ofta sedda som antingen obekväma eller som wisselblowers.

Helst ska vi sitta stilla i båten och absolut inte tänka några långa tankar. Bli vid vår läst. Foga sig i ledet. Inte stiga ur fåran. Bara ifrågasätta inom redan givna ramar.

Men det finns dem som försöker. Det finns människor och rörelser som sprider kunskap, forskar, letar efter lösningar.....och som sätter upp mål. Meningsfulla mål, nödvändiga mål. Människor som vågar ha visioner och som vågar tänka och agera utanför boxen

Tack och lov för det.

Etablissemanget.....

Läser Aftonbladets ledarsida. Idag skriven av Katrine Marcal. Hon tar utgångspunkt i den engelske journalisten Owen Jones nya bok "The establishment" som handlar om den brittiska eliten och där Jones konstaterar att ordet "etablissemang" används i betydelsen " folk med makt som jag inte gillar"  något som Aftonbladets ledarskribent visserligen håller med om men hon skriver också:


" I en studie av internationella nätverks betydelse i det svenska näringslivet kunde forskaren Anna Stafsudd visa att ägandet och styrelseposterna fanns i en "anmärkningsvärd liten värld"

Bara Tyskland hade värre maktkoncentration än det svenska samhället
Vår svenska ankdamm är en realitet..och en realitet med konsekvenser.
"Alla" känner "alla" och "alla" vet hur det funkar.

Det är när personkretsen är liten som de olika eliterna i samhället flyter samman och bildar ett enda etablissemang.
Som börjar agera utifrån en enda logik
Det är i små och stängda världar som riskerna för korruption är som störst

Det är en sak att ha svängdörrar
 mellan politik och näringsliv när
näringsgslivet är stort

En annan när det är en ankdamm

Politikerna vet exakt vilken anka de inte ska stöta sig med om de
vill ha en chans till fina uppdrag

Vad Owen Jones i hög grad missar i sin bok är hur de nya eliterna
krokar  i de gamla. Hur den nya världen av stora pengar som går att
tjäna på lobbying och avregleringar hela tiden byggs ovanpå det
gamla näringslivet med dess gamla hierarkier
Hierarkier som ofta går tillbaka till en mycket gammal
överklassvärld med allt sitt inbyggda damm

"Etablissemanget" är inte bara ett ord för " folk med makt som jag inte gillar"
Det finns på riktigt.
Även i Sverige
Och någon borde studera det"

Ja, någon borde studera det och mycket annat och lägga upp på bästa sändningstid och på förstasidorna i våra tidningar. Nyheter och rapport borde gå ut på att dels informera folk om hur det verkligen ser ut i världen och dels ha diskussioner kring vad vi kan göra för att lösa de reella problem vi faktiskt står inför istället för att babbla om tokigheter som att "skapa nya jobb" och " öka den ekonomiska tillväxten"

Men det är klart...när det ser ut som Kristine Marcal beskriver i sin artikel så finns det ju naturligtvis inget intresse hos etablissemanget att agera annorlunda än de gör....

....det är inget som gör livet härligare precis..

Böcker, böcker, böcker....

Jag behöver semester. Inte bara för att lapa sol, njuta av värme och förkovra mig i spanska språket utan också för att hinna läsa några av alla de böcker jag skrivit upp på en av mina många listor.

Jag är uppe i över ett 50-tal och listan fylls hela tiden på: Urkällan av Ayn Rand, Den ekonomiska människans fall av Frostegård, Ojämlikhetens anatomi av Per Molander,  I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson och Gud älskar att färdas i en rosa Cadillac av Birger Schlaug är några på listan.

De är så många att jag inte vet vilken jag ska börja med. Ett helt smörgåsbord att sätta tänderna i. Och  hela tiden kommer det fler. Det tar liksom aldrig slut.

Ibland tänker jag att jag skulle behöva minst 10 liv till om jag ska hinna göra allt jag vill....

Dejting.........

Jo, jag ska erkänna.  Jag går in ibland på en som heter Happypancace. Den är gratis. Tidigare betalade jag för att dejta på två olika sajter. Det var i början av mitt singelskap.

Det har sagts att vi söker kontakt via dejtsajter för att vi  har så ont om tid idag. Konstigt. Det tog mig en herrans massa tid att stämma träff med folk mer eller mindre långväga ifrån. Har en då inget gemensamt, vilket en märker ganska snart, tar det en hel del tid och kraft att fika och vara artig och fundera över hur en ska komma ur det här mötet på ett bra sätt. Kanske den andre har exakt samma problem.

Jag kom till slut underfund med att även om jag tycker att det skulle vara helt underbart att vara i en tvåsamhet tillsammans med en människa som jag känner att jag älskar och har roligt tillsammans med och som sätter guldkant på min tillvaro och viceversa så är det inte säkert att jag finner den människan.

Ska jag då slösa en massa tid och kraft på att engagera mig och längta efter något som kanske inte går i uppfyllelse istället för att ägna min tid åt att njuta av det jag faktiskt har omkring mig?

Naturligtvis inte. Så jag la ner det. Alltså, jag går in ibland och kollar lite. Ifall, ifall. Och så tror jag de flesta gör. Aktiviteten är ganska låg. Jag kan få väldigt många besökare och några gillatryckningar men väldigt sällan något mail. Själv är jag inte heller särskilt aktiv eftersom det är svårt att veta om ”min människa” kan gömma sig där bakom en bild och/eller en text som jag inte finner tillräckligt intressant. .. och så måste det ju vara för alla andra med.

…och hur ska jag hinna dejta någon när jag arbetar heltid, går på yoga varje onsdag,  amatörteater på måndagar, gym varje dag efter jobbet och hälsar på mina barn och barnbarn var tredje helg. Dessemellan ska jag hinna med att träffa mina vänner och mina syskon…….och inget av allt det vill jag ge avkall på………..möjligen gymmet efter jobbet någon  gång.

Så blir det att när jag får lite dötid över och har lite tråkigt och inget annat för mig så går jag in på Happypancake och minglar runt lite.

Amatörteater.....

Jipppeee…äntligen har jag fått kontakt med Teatergruppen så jag får börja spela apa igen och göra livet ännu lite härligare. Det är över 10 år sedan jag höll på och nu känner jag hur mycket jag saknat det.  Inte bara att stå på scen utan allt härligt runtomkring.

Att spela teater är så mycket mer än att spela teater. Det är ett projekt. Ett samarbete. En lär sig så otroligt mycket både om sig själv, sina medmänniskor och om samhället och tillvaron. 

Det är ett skapande tillsammans med andra som leder fram till ett färdigt slutmål: framträdandet. Det är helt underbart att få vara med i ett sådant sammanhang.  Förstår inte hur jag klarat mig utan det så länge. Som det ser ut nu blir mitt liv bara härligare och härligare.......

Pluras kök - Spanien...

Kollar Plura med vänner i Appen…….och längtar till värme, gemenskap, god mat och sång till gitarr. Kanske till och med ett besök till någon av vingårdarna.

Vi pratade om det, jag och barnen, hyra ett hus någonstans i Spanien…tillsammans med våra gitarrerJ

…och jag tänker att jag kan ordna en spansk veranda hemma hos mig i sommar med utekök, grill och pergola. Och gitarrer förstås.

….och alla iphones, laptops och liknande får läggas i en burk med lock på.

Birger Schlaug....

En annan av mina ”idoler” är Birger Schlaug.  Honom blir jag glad av . Glad och varm och lycklig. 

Och jag hoppas han orkar fortsätta vara lika envis med att lyfta fram människan som en biologisk, social, kulturell och andlig varelse som inte mår bra av att reduceras till en produktions- och konsumtionsvarelse vars enda uppgift är att konsumera och producera för att öka den ekonomiska tillväxten.

Det är upplyftande och värmande att läsa hans blogg. Det ger hopp om framtiden och att världen inte är dömd att se ut som den gör idag. Att det går att förändra. Att det finns andra sätt och att vi faktiskt inte bara kan utan måste börja tänka i andra banor än dem vi fastnat i idag.  Jorden är ändlig och vi har inte råd att slösa med dess resurser längre.

Några citat:

"Problemet uppstår när man inte förstår att det materiellt mogna samhället har en fantastisk möjlighet att växla över till det socialt och kulturellt goda samhället. På det sätt som i stort sett alla gamla tänkare – oavsett ideologisk hemvist – var överens om.

När vi nått det materiellt mogna samhället skulle det bli andra saker som skulle växa: fri tid, kultur och icke-materiell värden som närvaro, omsorg och sociala nätverk IRL…Det är detta som är utveckling! Det är detta som är steg framåt!."

"Riksdagens partier färdas åt samma håll på samma motorväg, enda skillnaden är att det ena far fram i högerfil, det andra i vänsterfil. Men målet är detsamma: evig ekonomisk tillväxt. Ett samhälle med detta mål är såväl visionslöst som mentalt fattigt - och vad värre: det leder i sin förlängning till att planeten riskerar att kollapsa medan människor reducerar sig själv till ekonomiska varelser. Men vi är biologiska, sociala och kulturella varelser. Och det är en oändlig skillnad på att bygga samhälle för ekonomiska varelser och riktiga människor."

Stina Oscarsson...

"Stina Oscarson är smal som ett streck men stark som en oxe. Det är i alla fall så jag har uppfattat henne - som urstark, en som klarar allting och som får andra att också lyfta sig själv i håret."

Så beskriver Åsa Linderborg Stina i en artikel i Aftonbladet. Och jag håller med. Hon är som Edit Piaf. Liten som en fågel men med en urstark röst.

Hon är verkligen en person som jag ser upp till och beundrar.  Hennes ständiga fråga:

Vad är det att vara människa?  

Vi borde fråga oss det oftare.  Stanna upp och reflektera över det …seriöst och grundligt

Stina lyfter också upp frågan: Vad är det för mål vi vill ha med vårt samhälle?  

En stor och viktig fråga som hänger intimt ihop med den första frågan eftersom målet med vårt samhälle borde vara att underlätta att faktiskt vara människa.

…och jag tänker att det här med att vara människa …är det möjligt med det mål vi verkar ha för vårt samhälle idag – ständigt ökad tillväxt på en ändlig  planet  - där vår uppgift är att producera och konsumera i första hand ?

Vad en tror/tycker om detta hänger kanske intimt samman med vilken människosyn, vilka visioner eller vilken livsinställning en har…eller vilket svar en har på första frågan: Vad är det att vara människa?

Det goda samtalet.....

Idag kommer mina systrar hem till mig. Jag ska bjuda på lax. Maten kommer att bli lyckad för jag älskar att laga mat till fler än bara mig själv.  Men jag vill också tacka dem för att de finns där för mig  och vill dela så mycket med mig....på riktigt.....att de tar sig tid att träffa mig ....IRL....som det ju heter nu för tiden :)  

Facebook är bra på många sätt. Verkligen, ärligt. Jag tycker det. Viktiga budskap kan spridas snabbt över hela världen och det är stort. Men Facebook kan aldrig ersätta det där goda samtalet och umgänget medmänniskor emellan. 

Idag finns en uppsjö av TV - program som visar hur människor träffas, umgås och samtalar. Ja, till och med blir förälskade: Stjärnorna på slottet,  Sommarpratarna, Så mycket bättre, Bonde söker fru, Runda bordet och säkerligen några till. Jag tittar på nästan samtliga. Tantprogram brukar mina barn retsamt säga:) 

För mig är det program som ger mig lite grand en känsla av gemenskap. Kanske som Facebook för en del...eller som att läsa en bra bok. Det gör att livet känns lite härligare och jag blir glad och tycker att jag fått ta del av någons berättelse. Ibland riktigt tänkvärda berättelser som får mig att stanna upp tänka till och omvärdera......ofta lärorikare och mer verklighetsbeskrivande än våra nyhetsprogram och tidningar som ju ofta är vinklade och köpta. 

Men inget går upp mot att träffas ansikte mot ansikte som vi ska göra ikväll.

Ett härligare liv...

Inspirerad av Hanna och Amanda ? Ja, absolut och utan tvekan :) På tiden kan en säga. 

För första gången i mitt liv har jag äntligen börjat förändra min tillvaro och försöker göra den så härlig som möjligt. Det är verkligen på tiden eftersom jag fyller 59 i år. Inte förrän i September visserligen, men ändå. 

Det började med skilsmässan. Ingen dramatik. Vi skildes som vänner och har fortfarande kontakt trots att vi bor 4 timmars resväg från varandra. Inga gemensamma barn och därmed inte heller någon tragik, tack och lov. 

Sen var det som om livet blev härligare nästan av sig själv. Jag kunde göra precis som jag själv ville med mitt lilla hus och min stora trädgård. Bara det var så härligt. Möblera som jag ville ha det, utan tjafs. Komma och gå utan någon att ta hänsyn till.....annat än mina tre katter. Exet skulle egentligen haft en av dem men drog sig ur. Lite märkligt egentligen eftersom det var han som var mest för katterna. Jag tror han har blivit upphittad av andra katter helt enkelt, det är jag nästan säker på.

I början var jag lite ängslig att jag skulle bli ensam. Men så blev det inte. Barn och barnbarn kom mycket oftare och hälsade på och jag fick själv mer tid över att hälsa på både dem och mina vänner. Jag råder över min egen tid nu helt enkelt. Förutom att jag måste arbeta. Visserligen gillar jag mitt arbete...men det tar liksom för mycket av min tid. Det finns ju så mycket annat som känns viktigare:)

Efter en resa utomlands blev jag plötsligt oerhört trött och sjuk. Efter många turer till läkare fick jag till slut kontakt med en sjuksköterska som puschade  mig att ändra min livsstil. Det var något med hennes sätt mot mig som gjorde att jag verkligen lystrade och tog till mig det hon sa. Jag började äta bättre och på bestämda tider och jag har nyligen börjat träna på ett gym och nästa månad ska jag börja lära mig yoga. På 7 veckor har jag gått ner 5 kg och känner mig mycket piggare och nöjdare med mig själv. Ett härligare liv verkligen. Jag mår bättre än någonsin och har beslutat mig för att verkligen njuta av livet och i möjligaste mån göra allt det jag tycker är roligt och viktigt: resa, umgås med vänner och familj, gå på teater, gå på spa, rida, måla, skapa min drömträdgård, bygga en ateljé, vila i nuet, älska, vara med och göra skillnad så vi får ett härligare samhälle, en härligare värld....listan kan göras hur lång som helst:). Ett härligt liv...vem vill inte ha det?